Teosofisk Gnosis
nr 52

Andlig solidaritet

© 2003 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 



 
 

Vikten av att studera ett litet fåtal grundläggande principer kommer ofta i skymundan, på grund av det ständiga behovet efter ny ockult information. Vi känner ofta att vi behöver ny stimulans som skall tillfredsställa våra sinnen och som för en kort stund får oss att känna oss mera levande inombords. Detta skulle man kunna säga, utgör ett exempel på vad man inom teosofin brukar kalla  för lägre manasisk aktivitet, eller en så kallad personlighetsinriktad syn på tillvaron. Detta speglar sig i ett missriktat sökande efter trygghet och andlighet i förgängliga ting. De första stegen på den andliga stigen går att uttrycka väldigt enkelt. Andlighet är ett uttryck för broderskapskänslan eller enhetskänslan. Vi är alla förenade i ett enda gudomligt Vara. Desto längre bort vi kommer från denna känsla, desto mer ny information verkar vi kräva för att försöka ersätta den tomhet vi känner inom oss. Detta sker när vi vänder oss bort från vår egen kärna, från det enkla och okonstlade i tillvaron. Vis och insiktsfull är den sökare som vänder sitt sökande från mångfalden av materiella ting mot sin egen inre kunskapskärna. Få enkla principer, om de omsätts i praktiken, kommer att leda tillbaka till källan – det gudomliga.

För att lösa Livets Mysterium måste vi lära oss att leva "det högre livet". Detta är inte detta något som vi lär oss under en kort tid av terapi i personlighetsutveckling, utan består snarare av dess motsatts. Inom teosofin talar man ofta om att närma sig sin individualitet – det verkliga Jaget – den bestående kärnan av vårt väsen, och lägga mindre vikt vid personligheten med alla dess begränsningar och sin flyktiga natur. Båda dessa begrepp, individualitet och personlighet, talar egentligen för sig själva om vi förstår innebörden av dessa båda ord. Personlighet kommer från det latinska ordet persona vilket betyder mask, det vill säga, den mask en aktör ikläder sig vid spelandet av olika roller. Ordet individualitet härstammar från det latinska ordet  individus vilket ursprungligen betyder något som är odelbart. Individualiteten är därför vår sanna identitet, det enkla och okonstlade inom oss, vilket utgör något som inte går att skilja från det gudomliga, det andliga och bestående. Om vi fortsätter att centrera vårt medvetande i vår personlighet – vilket i stort sätt inte är något annat än våra temporära begränsningar, en tillfällig mask vi bär – kommer vi alltmer att betrakta oss själva som avskiljda väsen. Vi förlorar kontakten med det naturliga, med vår miljö, våra medmänniskor, och vi förlorar broderskaps- och enhetskänslan. Denna illusoriska avgränsning kommer att resultera i icke-solidaritet mot hela vår omgivning. Vi blir alltmer upptagna med att tillfredsställa våra egna önskningar och glömmer bort att gagna Moder Jord och våra medmänniskor. Redan nu ser vi exempel på detta genom de globala problem vi möter som till exempel  ekologisk obalans. Denna icke-solidariska hållning kommer helt uppenbart att förnimmas som någon slags smärta eller lidande, en signal om att vi kommit ut på ett sidospår, något som indikerar att vi måste komma tillbaka på den smala stigen som leder till vår inre kärna.

Vad man snarare bör lägga vikt vid – istället för det ständiga sökandet efter ny information – är studiet av de få arketypiska idéer som ligger till grund för all andlig utveckling. Att grundligt studera Den Hemliga Lärans idéer eller "Själens matematik" – tills dessa blir levande principer som går att applicera i alla vardagliga situationer – kan jämföras med hur man vid studiet av matematik får lära sig principen för uträknandet av ekvationer. När vi väl en gång har lärt oss hur en sådan uträkning genomförs, är det upp till varje individ att sätta in de tal som är aktuella i den specifika situationen. Samma sak gäller de grundläggande principerna för att kunna lösa livets stora ekvation. Om vi bemödar oss om att inhämta en välgrundad kunskap i dessa esoteriska ämnen, kommer vi att bli istånd att lösa långt fler av de ständiga "tal" som vi konfronteras med i vår vardag.

Inom dagens teosofiska kretsar går det att skönja en viss tendens i sökandet efter nya budskap, nya fakta kring grundarna av den teosofiska rörelsens personliga liv, vilket bland annat resulterat i en mängd mer eller mindre sanningstrogna biografier över deras liv. Vore det inte mer solidariskt gentemot – Mästarna – våra gurus, om vi i stället inriktade vår energi på att försöka förstå de arketypiska idéer som redan blivit förmedlade till oss av Dem. Dessa idéer är just de nycklar vi behöver för att kunna lära oss att leva i harmoni och till gagn för alla människor, oberoende av "ras, troslära, kön, samhällsklass eller hudfärg". Denna avsaknad av andlig solidaritet, både gentemot vår miljö, våra medmänniskor och våra Mästare och deras Sändebud verkar vara vår tids största kännetecken.

Vad kan vi teosofer göra för att råda bot på denna olyckliga utveckling? Vilka medel har vi för att bekämpa denna yttre och inre miljöförstöring? Vi har teosofin. Vi behöver bara tillämpa dessa principer i vår vardag, vara solidarisk gentemot vårt andliga arv som Helena Blavatsky efterlämnade. Är vi mogna denna uppgift?

 

.

Redaktionell artikel
Årgång 9,  juli/aug, 1988, nummer 4
Teosofiska Rörelsen nr 52

 _______________________________________________________________________________

Samtliga teosofiska texter är hämtade från tidskriften Teosofiska Rörelsen. Dessa publicerades av United Lodge of Theosophists, Malmölogen under åren 1979-1993 som redaktionella artiklar. Det blev totalt 71 olika tema nummer. Vi har inför vår nya Online upplaga delvis omarbetat dessa artiklar (de ursprungliga texterna), dels grammatiskt, dels filosofiskt, men i stora drag bibehållit grundtankarna eftersom innehållet är tidlöst.

UTGIVARNA,
Teosofiska Kompaniet, våren 2003
 _______________________________________________________________________________

 

|  till Teosofisk Gnosis HuvudIndex  |   till ULTs hemsida   | 

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö   
Uppdaterad 2014-03-23